3 Mars 2009 - Tankar
Ceca: Idag fick jag bada =( aldrig skoj, men självklart ska Miki skicka in mig i duschen.
Men men, de sånt man får ta när man ska lukta gott ju. Så nu ligger jag o försöker få upp värmen igen, snäll som han e har jag fått bädda ner mig under hans täcke.
Miki: Kvällen är här och det ända man hunnit med är jobbet, satte dosor och drog slang i en nyvilla. Ingen bra start på veckan, och man var inte direkt pigg idag.
Men sen var man hemma och då blev det lite bad och nu mest ligger jag i sängen o undrar o tänker. Varför kan tiden aldrig stå stilla då man vill att den inte ska fortsätta?
Men man får väl bara ta och hoppas på det bästa helt enkelt...
Sånt som händer, som man tänker på och undrar en massa om....
En lugn kylig natt, och 2 härliga personer som umgås tillsammans under samma himmel, som hjälps åt att hålla värmen i vinterkylan.
Inga negativa vibbar eller grova ord tillkommer, bara blyga och mysiga blickar som säger 1000 ord.
Vid kvällens slut, båda kryper ner under det iskalla täcket. Kylan trycker dem båda närmare varandra och det som kallas, "Att gå hela vägen" sker. Inga Hmm,Nej eller Men hörs eller märks på långa vägar.
Allt ses som en underbar stund tillsammans och inget tyder på nåt fel.
Men ändå är det något som är fel, man blir osäkra på varandra. Men blir man verkligen osäkra på varandra? Eller är det kanske bara känslora o tankarna som gör en förvirrad?
Jag tror på det andra, tror man behöver ge sina känslor o tankar tid och en chans att slå ihop sig.
Ett litet misstag och man drar det hela över en gräns, blir osäker.
E det första känslan som räknas i just det ögonblicket? Eller är det dags o börja inse själv att det är tid som krävs?
Ge det en chans o känna efter noga innan man Tar det för givet.
Visst e vi alla olika, men känslor o tid e nåt vi alla har gemensamt o borde förstås på samma sätt vad det än handlar om.
Så vad e rätt o vad är fel? Just nu, har ja inte en jävla aning faktiskt vad problemet är.....
//Miki
Aldrig kul att bada /Charlie
